Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Den första halftimmen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stjerna, det slutliga målet för deras resa.
Jordens drabant närmade sig i sin omloppsbana
omärkligt zenith, den matematiska punkt, som han borde
uppnå omkring nittiosex timmar senare. Dess berg,
slätter, hela dess ojemna yta framstodo icke tydligare
för deras ögon, än om de åskådat dem från hvilken
punkt på jorden som helst; men dess ljus utbredde
sig tvärs igenom tomrummet med en ojemförlig styrka.
Skifvan glänste som en platinaspegel. De resande
hade redan förlorat all hågkomst af jorden, som
försvann under deras fötter.
Det var kapten Nicholl, som först fäste
uppmärksamheten på det ur deras åsyn försvunna jordklotet.
— Ja, — sade Michel Ardan, — låtom oss icke vara
otacksamma mot jorden. Då vi nu lemna henne, må
våra sista blickar tillhöra henne. Jag vill återse
henne, innan hon helt och hållet förmörkas för mina
ögon.
För att tillfredsställa sin kamrats önskan började
Barbicane klargöra fönstret i projektilens botten, genom
hvilket man kunde direkt observera jorden. Skifvan,
som genom sin tröghet förts ända till kulbottnen,
söndertogs, men icke utan svårighet. Dess stycken
uppstäldes noga mot väggarne och kunde ännu en gång blifva
till nytta, när tillfället så fogade. Då visade sig en
cirkelrund öppning, femtio centimeter bred och utborrad
i kulans nedre del. Ett glas, femton centimeter tjockt
och insatt i en kopparinfattning, tillslöt densamma.
Nedtill skyddades glaset af en aluminiumplåt, som
fasthölls af bultar. Då muttrarne blifvit lösskrufvade
och bultarne lossade, nedföll plåten, och
synförbindelsen med jorden var återstäld.
Michel Ardan hade fallit på knä vid glasrutan;
den var mörk och ogenomskinlig.
— Nå, — utropade han, — hvar är nu jorden?
— Jorden — sade Barbicane, — är der!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
