- Project Runeberg -  Från jorden till månen. Direkt öfverfart på 97 timmar 20 minuter. /
26

(1871) [MARC] [MARC] Author: Jules Verne
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Man inrättar allt beqvämt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

darne hopkrupen under soffan. Han hade blifvit
förskräckt vid initialstöten och stannat på denna plats
till det ögonblick, då han åter kunde göra sig hörd
och kände sig hungrig.

Det var den snälla Diana. Hon var ännu litet
modstulen, men sträckte sig fram från sitt gömställe,
likväl icke utan att låta bedja sig. Emellertid
uppmuntrade Ardan henne med de förbindligaste ord.

— Kom Diana, kom, min flicka! — sade han. —
Du, hvars öden skola antecknas i jagtkonstens häfder;
du, som hedningarne skulle gifvit till följeslagerska åt
guden Anubis och de kristna till väninna åt S:t
Rochus: du, som är värd att vara gjuten i koppar af
underjordens konung liksom den lilla vov-vov, hvilken
Jupiter afstod åt den vackra Europa för en kyss; du,
lhvars ryktbarhet skall utplåna minnet af hjeltarne från
Montargis och S:t Bernhard; du, som svingar dig mot
högre rymder, skall hanhända blifva en Eva för de
selenitiska hundarne: du, som der uppe skall högt
rättfärdiga dessa Toussenels ord: "I begynnelsen
skapade Gud menniskan, och då han såg, att hon var svag,
gaf han henne hunden", kom du, min Diana, kom!

Antingen Diana fann sig smickrad eller ej af dessa
ord, närmade hon sig småningom Ardan, under det hon
utstötte jämrande läten.

— Godt! — sade Barbicane. — Nog ser jag Eva,
men hvar är Adam?

— Adam, — svarade Ardan, — kan icke vara
långt borta. Drabant, Drabant!

Men Drabant syntes icke till. Diana fortfor att
jämra sig. Man fann likväl, att hon icke var sårad
och bjöd henne ett aptitligt köttstycke, som nedtystade
alla klagoljud.

Hvad Drabant beträffade, tycktes han hafva gjort
sig osynlig. Man måste söka länge och väl, innan
man kunde upptäcka honom i en af projektilens öfre

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:40:19 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jordman/0238.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free