- Project Runeberg -  Från jorden till månen. Direkt öfverfart på 97 timmar 20 minuter. /
73

(1871) [MARC] [MARC] Author: Jules Verne
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII. Ett ögonblicks berusning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

— Jag bar endast en liten invändning att göra
mot ditt förslag, — svarade Barbicane, — och den är,
att under jordens rotationsrörelse skulle tråden rullat
sig omkring densamma liksom en ketting kring ett
gångspel och oundvikligt dragit oss tillbaka till jorden.

— Vid Unionens trettionio stjernor, — utbrast
Ardan, — i dag har jag då endast overkställbara idéer,
som kunna vara värdiga vännen Maston! Men om vi
inte återkomma till jorden, är Maston i stånd att
komma och söka upp oss.

— Ja, han skall komma! — inföll Barbicane, —
Han är en präktig och modig kamrat. Dessutom, hvad
är väl lättare? Är inte Columbiaden fortfarande
nedgräfd i Floridas jord? Fattas väl salpetersyra och
bomull för att tillverka pyroxylin? Skall inte månen
om aderton år intaga precis samma punkt öfver
Florida, som han i dag innehar?

— Ja, ja, — upprepade Ardan, — vår vän
Maston skall komma och med honom vännerna Elphiston,
Bloomsberry samt alla Gun-clubs ledamöter, och de skola
blifva väl emottagna. Framdeles skall man inrätta
projektiltåg mellan jorden och månen. Hurra för Maston!

Det är sannolikt, att om den hedervärde Maston
hört alla de lefverop, som uppstämdes till hans ära,
skulle det ringt i hans öron. Hvad gjorde han väl
nu? Sannolikt stod han på Klippbergen högst upp på
Long’s Peak och sökte upptäcka den osynliga
kulan, som kretsade i rymden. Om han tänkte på sina
kära kamrater, måste man medgifva, att de icke
förglömde honom, utan under inflytande af en besynnerlig
sinnesstämning egnade honom sina vackraste tankar.

Men hvaraf härrörde denna öfverspända liflighet,
som märkbart ökades hos projektilens invånare? Deras
nykterhet kunde icke sättas i tvifvel. Kunde väl detta
hjernans sällsamma tillstånd tillskrifvas de undantags-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:40:19 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jordman/0285.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free