Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIV. Den 354 1/2 timmar långa natten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fortplantade sig på dessa kontinenter och i dessa haf?
Om menniskan alltjemt lefver der under de nödvändiga
vilkoren för beboelighet? Huru intressant skulle det
ej varit att lösa dessa frågor! Huru många svar skulle
man ej fått genom studerandet af denna hemisferl
Hvilken hänryckning att få kasta en blick på denna
verld, dit ännu aldrig något menniskoöga inträngt!
Det var naturligt, att de resande skulle erfara
obehag midt i denna svarta natt. Hvarje observation på
månskifvan var omöjlig. Endast stjernbilderna eggade
deras blickar, och det säkra är, att aldrig
astronomerne på jorden, hvarken Faye, Chacornac eller Secchi,
befunnit sig i så gynnsamma omständigheter för att
göra sina iakttagelser på dem.
Ingenting kunde jemföras med glansen från denna
stjernverld, som badade sig i den genomskinliga ethern.
Dessa i himlahvalfvet infattade diamanter spredo
omkring sig ett herrligt sken. Blicken omslöt
firmamentet från Korset ända till Nordstjernan, dessa begge
stjernbilder, som om tolf tusen år i följd af
dagjemningspunkternas tillbakaskridande skola afstå sina roler
som polarstjernor, den ena åt Canopus i den södra
hemisferen, den andra åt Vega i den norra.
Inbillningen förlorade sig i denna sublima, ändlösa rymd,
midt i hvilken projektilen kretsade lik en ny
himlakropp, skapad af menniskohänder. I följd af en
naturlig verkan lyste dessa stjernbilder med en mild
glans; de tindrade icke, ty luften saknades, hvilken
genom den olika tätheten och fuktigheten i sina lager
frambringar tindrandet. Dessa stjernor voro milda ögon,
som i den svarta natten skådade ut i den stilla rymden.
De tre kamraterne sutto länge tysta och
betraktade stjernhimlen, på hvilken månens stora skärm
gjorde ett ofantligt svart hål. Men en pinsam känsla
ryckte dem slutligen ur denna betraktelse. Det var en
ganska skarp köld, som icke dröjde att betäcka fön-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
