Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVII. Tycho
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
SJUTTONDE KAPITLET.
Tycho.
Klockan 6 på aftonen passerade projektilen
Sydpolen på mindre än sextio kilometers afstånd, eller
det, hvarpå han närmat sig nordpolen. Den
elliptiska kroklinien afbildades tydligt.
I detta ögonblick inträdde de resande i ett
välgörande ljusskimmer. De återsågo stjernorna, som
långsamt rörde sig från öster till vester. Solen
helsades med ett trefaldigt hurrarop. Med sitt ljus
sände han värme, som snart genomträngde
metallväggarne. Rutorna återfingo sin vanliga genomskinlighet
och isskorporna smälte liksom genom förtrollning.
Af ren ekonomi blef gasen genast utsläckt; endast
luftapparaten måste förbruka sin vanliga qvantitet.
— Ack, — sade Nicholl, — dessa varma strålar
göra ändå bra godt! Med hvilken otålighet böra inte
seleniterne efter en så lång natt afbida solens
återframträdande!
— Ja, — svarade Ardan, hvilken så att säga
insöp den lysande ethern, — ljus och värme, det är ändå
hela lifvet!
Just nu tycktes projektilbottnen vilja afvika helt
obetydligt från månytan för att följa en mycket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
