Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVII. Tycho
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ledning, instörtade pelare till en jättestor bro m. m.
Han urskilde allt detta genom sin tub, men såg allt med
så liflig inbillning, att man ej kunde sätta tro till hans
iakttagelser. Och hvem skulle likväl kunnat bevisa
och hvem skulle väl våga säga, att den älskvärde
mannen icke verkligen sett, hvad hans begge kamrater icke
ville se?
Ögonblicken voro alltför dyrbara, för att man
skulle offra dem åt någon onyttig diskussion. Ardans
förmenta stad hade redan lemnats i bakgrunden.
Afståndet från projektilen till månskifvan började att
förökas och de olika partierna på ytan att framstå i
ett oredigt virrvarr. Endast ringbergen, kratrarne och
slätterna aftecknade sig tydligt på gränslinierna.
I detta ögonblick visade sig till venster ett af de
vackraste ringbergen på månen, en af
märkvärdigheterna på denna kontinent. Det var Newton, som
Barbicane med ledning af sin Mappa selenographica utan
svårighet igenkände.
Newton ligger alldeles på 77° sydlig latitud och
16° östlig longitud. Det bildar en ringformig krater,
hvars vallar, 7,264 meter höga, tycktes vara
oöfverskridliga.
Barbicane fäste sina kamraters uppmärksamhet
på, att detta bergs höjd öfver den oingifvande slätten
på långt när ej gick upp mot djupet i dess krater.
Detta ofantliga hål lät sig icke mätas och bildade en
mörk afgrund, hvars botten solstrålarne aldrig kunde
hinna. Der råder enligt Humboldts påstående ett evigt
mörker, som hvarken solens eller jordens ljus kan
skingra. Mytologerne hafva med skäl kallat det
nedgången till helvetet.
— Newton, — sade Barbicane, — är den
fullkomliga typen för dessa ringformiga berg, på hvilka jorden
icke har ett enda exempel: Det bevisar, att månens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
