Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVIII. Qvistiga frågor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vel hafva lefvat der i tusentals sekel. Sedermera, då
luften småningom förtunnades, blef skifvan omöjlig att
bebo, liksom jorden en dag skall blifva det genom
afkylning.
— Genom afkylning?
— Helt visst, — svarade Barbicane. — I samma
mån de inre eldarne utslocknat och den glödande
massan koncentrerats, har månytan afkylts. Följderna af
denna naturföreteelse hafva efter hand visat sig:
organiska varelser och växtlighet hafva försvunnit. Snart
förtunnades atmosferen, sannolikt genom att bortryckas
af jordattraktionen; den luft, som man kunde inandas,
försvann, och vattnet likaså genom utdunstning. Vid
denna tidsperiod, då månen blef obeboelig, var han
inte mera bebodd. Det var en död verld, sådan han
i dag visar sig för oss.
— Och du påstår, att samma öde förestår jorden?
— Det är mycket sannolikt.
— När då?
— Då afkylningen af ytan gjort henne obeboelig.
— Har man också beräknat den tid vår
olyckliga sferoid behöfver för att afkylas?
— Det är klart!
— Känner du till dessa beräkningar?
— Fullkomligt!
— Men så tala då! — utropade Ardan. — Jag är
färdig att spricka af otålighet.
— Nå väl, min bäste Ardan, — svarade
Barbicane lugnt, — man vet, hvilken
temperaturförminskning jorden undergår under loppet af ett sekel, och
efter vissa beräkningar skall medeltemperaturen vara
reducerad till noll grad efter en period af 400,000 år.
— Fyra hundra tusen år! — utbrast Ardan. —
Ah, jag andas åter! Jag blef verkligen helt förskräckt!
Då jag hörde dina första ord, trodde jag verkligen, att vi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
