Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIX. Strid mot det omöjliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
NITTONDE KAPITLET.
Strid mot det omöjliga.
Barbicane och hans vänner betraktade ganska
länge stumma och tankfulla denna verld, som de sett
endast på långt afstånd, liksom Moses såg Kanaans land,
och hvarifrån de för alltid aflägsnade sig. Projektilens
läge i förhållande till månen hade förändrats, och dess
botten var nu vänd mot jorden.
Denna förändring förvånade oupphörligt Barbicane.
Om kulan kretsade omkring drabanten utefter en
elliptisk bana, hvarför visade hon honom icke sin tunga
del, liksom månen gör gent mot jorden? Det var en
gåta att lösa.
Då man studerade projektilens gång, kunde man
utröna, att han, i detsamma han aflägsnade sig från
månen, följde en kroklinie, analog med den som han
beskrifvit, när han närmade sig densamma. Han
beskref alltså en mycket aflång ellips, som sannolikt
sträckte sig ända till punkten för den lika
attraktionen, der jordens och hennes drabants inflytelser
neutralisera hvarandra.
Sådan var den slutsats, som Barbicane med rätta
drog af de gjorda observationerna, en öfvertygelse, som
delades af hans begge kamrater.
Strax började frågor hagla. omkring honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
