- Project Runeberg -  Från jorden till månen. Direkt öfverfart på 97 timmar 20 minuter. /
207

(1871) [MARC] [MARC] Author: Jules Verne
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXII. Räddningen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Man rusade emot honom, upplyfte honom och
återkallade honom till lif. Hans första ord voro:

— Vi äro ena trefaldt eländiga stackare,
fyrfaldiga dumhufvuden, femfaldiga ynkryggar!

— Huru är det fatt? — ropades på alla håll
omkring honom.

— Jo, det är vackert ...

— Men så tala då!

— Så veten då, edra nöt, — storskrek
sekreteraren, — kulan väger endast 19,250 skålpund !

— Vidare, vidare!

— Att hon erbjuder ett deplacement af tjugoåtta
tons, eller med andra ord 56,000 skålpund, och att hon
följaktligen, flyter.

Den hedersmannen betonade ordet "flyta". Och
sant var det! Alla, ja alla dessa kunskapsrika män
hade glömt denna fundamentallag: att projektilen, efter
att i sitt fall hafva blifvit bortförd till oceanens största
djup, naturligtvis bort på grund af sin specifika vigt
återkomma till ytan. Och nu flöt han vind för våg!

Farkoster utsattes, och Maston jemte sina vänner
tog plats deri. Rörelsen hade nu nått sin höjdpunkt,
och allas hjertan klappade, medan båtarne framilade
mot projektilen. Hvad inneslöt den väl? Lefvande
eller döda varelser? Lefvande, ja visst, så vida döden
ej träffat Barbicane och hans begge vänner, sedan de
hissat flaggen.

En djup tystnad rådde i båtarne, man såg
ingenting vidare och vågade knappast andas. En af
projektilens luckor stod öppen. Några glasbitar, som
sutto qvar i infattningen, bevisade, att rutan blifvit
krossad. Denna lucka var belägen fem fot öfver
hafsytan.

En båt lade till. Det var Mastons. Han rusade
emot den krossade rutan . . .

I detsamma hörde man en glädtig och klangfull

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:40:19 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jordman/0419.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free