Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Londonprofiler - 1. Ansiktet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANSIKTET 11
Nu först märker hon, att hon är smutsig
och blodig och trött intill döden.
— Hvar är jag?
Hvart skall jag gå?
Jag är. . . vid Blackfriars’ Bridge och —
jag skall gå i floden.
Hon släpar sig fram mot bron, långsamt,
ty äfven en sådan som hon hejdas i början en
smula af dödstanken och söker impulsivt att
tänja ut de få återstående minuterna af det lif,
som hon går att kasta bort. När hon kommit
upp på bron, stannar hon och ser ut öfver
staden, som rymt hela hennes lif inom sina
gränser, men som icke skall märka, när det
släckes i floden.
Efter en grå dag glänser solen fram mot
aftonen. Hon ser S:t Paul’s jättekupol glimma
i kvällsbelysning, ser husen ligga i det mys-
tiskt dämpade skimret af den nedgående solens
strålar, hvilka, då de bryta sig mot den eviga
rökslöjan öfver staden, framkalla en underbar
belysning, som hon skulle kalla konstgjord, om
hon kände till någon annan. Hon ser allt
detta och ser det dock ej.
— Tusen cabs, tusen gator, tusen män .. .
Hon lutar sig öfver stenbalustraden och ser
ner i floden.
— Tusen cabs–––-
Då är det någon, som tar henne i armen,
och hon skyggar för den långe poliskonstapelns
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
