Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Londonprofiler - 3. Predikaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32 LONDONPROFILER
Han smålog, då han tänkte på Portia, men
lyssnade saktmodigt, sägande sig, att när så få
kvinnor äro visa och sköna som hon, och så
många hvarken det ena eller det andra, en man
måste låta sig nöja, om han kan träffa en
kvinna, som är någondera delen.
Och hans nya bekantskap var en vis kvinna,
ty hon hade en tok och ett kräk till man, och
mera behöfs det inte.
— Får aldrig ett ord ur’n, går och slarfvar
och kryper i vråarna. Om han har arbete?
Sopar gatorna och får sig en slant, men aldrig
att han tar ett glas, har inte förstånd nog att
värderat, och det ska va’ min man de’.
Främlingen såg i fantasien framför sig en
geléaktig människoklump. stum, slö, hjälplös,
och han ryste, då hon anförtrodde honom, att
det fanns utsikter för att denna imbecilitet
skulle belasta släktet i en oöfverskådlig fram-
tid, ty makarna hade en dotter, som var
likadan.
Hon uppmärksammade hans rysning och
tillskref den kvällskylan, som kommit med
mörkret.
— Kom, låt oss gå, my dear, sade hon
kordialt, en droppe starkt–––- ?
Han insåg, att hon väntade något slags
sprithaltig vedergällning för att hon underhållit
honom, men han saknade lust och mynt, var
trött och ville komma undan. Därför ledde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
