Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Smålandsskisser - 2. Den unge prästen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
48 SMÅLANDSSKISSER
Det var ändå något storslaget att vara satt
till herde öfver själarna i en församling. Voro
de än icke mer än hundrade och åttio, förutom
kvinnors och barns, själar voro dyrbara -
fanns det i världen något dyrbarare?
Han hade väl hört, att den tunga sakristi-
dörren gnisslat på sina gångjärn, och att någon
kom gående försiktigt öfver golfvet i grofva,
knarriga skor, men icke gittat vända på huf-
vudet. Nu voro stegen och rösten tätt intill
honom:
— Hm, goddag, pastorn, tack för första
gång och ett obegripligt vackert Guds ord.
Han tog blicken från landskapet och sänkte
den till en liten gråtögd, blek och darrande
kvinna, som torkade sig i ögonen med förklä-
det, neg och räckte fram handen.
— Det är Kajsa på Hagen, sade hon till
svar på en frågande blick, och kunde jag få
säga pastorn ett par ord? Det är något jag
har på mitt samvete, jag får ingen frid föret.
Och så när han talade så obegripligt grant i
kyrkan i dag om hur den sin synd bekänner
och ångrar, honom varder den förlåten, så fick
jag så för mig, att jag skulle gå och tala vid
’an om ’et.
Det glänste till i den unge prästens ögon.
— Redan frukterna–––-1 Gud välsignade
hans arbete.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
