Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Hattnålarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
166 HATTNÅLARNA
om lof. Ty han var åter en man och besluten
att visa det.
— Jaså, sade Stefanie. Förlåt att jag
frågar, men hvar har ni då fått den ifrån?
— Jag har fått dem af min bror — han
märkte icke pluralisformen, men hon gjorde
det — för att ge dem åt den kvinna jag älskar.
Blef hon blek? Nej, men vänstra handen
darrade helt litet.
— Nå? sade hon. Och så lyste hennes
ansikte upp af ett blixtlikt löje. — Jag visste
inte det, när jag bad er att få se på den. Men
jag ger er den så gärna tillbaka.
— Tack, sade han, ni vet hvem jag skall
ge den till.
— Ah, hon såg upp förvånad, öppet språk?
Det väntade jag inte.
— Det tjänar ingenting till att gå omkring
saken längre, svarade han. Ni vet ändå allt-
samman. Det var inte meningen.
— Nej, jag kan förstå det, sade hon och
nickade. Men säg mig en sak. När ni ville
hålla mig utantör saken, hvarför i alla nådiga
makters namn alla dessa barnsliga påfund?
Var det Eva, som fann på, alt ni skulle binda
era kärleksbref kring spegelljusen?
— Ja, svarade han, och hon var så stolt
öfver det.
— Det är så oändligt likt henne, sade Ste-
fanie med ett mildt tonfall, hon var så road af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
