Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Hattnålarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HATTNÅLARNA 169
— Hvarför det? frågade hon, och det kom
en liten farlig rynka mellan ögonbrynen, som
han såg och gladdes åt.
— Å, sade han frankt, hvem skulle jag
annars skrifva om? Jag menar att jag, det är
ju ni, som hjälpt mig fram, och det borde väl
intressera honom, eftersom han råkar vara min
bror.
— Å, jaså, ja, sade hon. Intresserade det
honom ?
— Ja, sade han, mycket.
— Har ni märkt, föll Stefanie hastigt in,
att vi talat om allting utom Eva? För att
ändtligen komma till saken — ni har sagt
henne, att ni aldrig älskat någon annan än
henne och aldrig kommer att göra det. Och
Eva har svarat med en liknande förklaring,
med mindre kan det förslås aldrig duga. Men
om ni nu vill vara rättvis, kan ni väl inse, att
upptäckten, nej, inte förvånade mig, men gjorde
mig liten smula betänksam.
— Nej, hvarför det? frågade han obetänk-
samt.
— Å, sade hon, hvarför skulle ni fråga?
Ni tvingar mig ju att påminna er om, att ni
för inte alltför länge sedan gjorde mig äran af
en kärleksförklaring.
— Jag kommer rätt väl ihåg det, sade må-
laren med en grimas.
— Hur var det, fortfor hon, jag lät er ju
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
