Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Hattnålarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
168 HATTNÅLARNA
gången, sade Stefanie med en beundansvärd
ton af höfligt intresse. — Nu tror jag, att jag
vet hvem ni menar. Det är Henrik Bartold,
som kallar sig Henry Leigh. Ja, jag har t. o. m.
ett par af hans böcker. Jag gratulerar er, han
skrifver mycket bra. Och att så kunna be-
härska engelskan!
— Men då känner ni ju ändå min bror,
sade målaren envist.
— Å, sade hon, som man känner hundra
andra andra författare.
— Tänk, sade han, att jag tyckte ni nämnde
hans förnamn?
Hon såg upp med en oväntad rörelse,
mötte en blick, full af spänning och nyfiken-
het, och för första gången anade hon ett försåt.
— Er bror är inte obekant i Sverige, sade
hon iskallt. Man kan väl ha hört ett namn —
— Nåja, sade målaren oförskräckt, då
känner ni honom ungefär lika bra som jag.
För mig är han mest bara ett namn, så sluten,
raka motsatsen till mig, eller hur? En gång
t. ex. fick jag lust att veta, om jag hade någon
svägerska och skref och frågade. Ånej, svarade
han, icke ett ord mer. Men allt det här kanske
inte intresserar er?
— Ånej, sade hon. Hennes ton var så
lugn, att han började misströsta.
— Jag skref för en tid sedan om er, upp-
lyste han.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
