Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Hattnålarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
176 HATTNÅLARNA
Det föll honom icke in, att hon kunde
säga så, därför att hon genomskådat honom,
han blef endast rasande öfver, att hon satt och
roade sig åt hans besvikenhet.
— Det hade jag, för att jag bad er tänka
på er själf, sade han mulet. Tänk då i stället
litet mer på Eva. Hon har inte er resning,
och så är hon så ovanligt ung. Ni vet väl
bäst, hur ovan hon är vid sorger och hur rädd
hon är för dem. Tycker ni, att hon är rustad
att bära — hvad ni burit?
— Lilla Eva, sade Stefanie vekt.
— Betänk, sade han ifrigt, hvad ni vill
döma henne till, och hvarför? Ja, det är kin-
kigt att plädera i egen sak — —
— Å, det tycker jag ni gör utmärkt.
— Jag menar, att ni inte borde riskera att
knäcka henne, för jag tror att det skulle knäcka
henne, bara därför att det iinns en möjlighet
att jag skulle göra henne olycklig.
— Efter två och en half månad?
— Nu är ni stygg, sade han förtrytsamt.
Herre Gud, jag medger visst, att jag inte är en
livit elefant.
— Jaså, det gör ni ändå?
— Ja, men jag vill bara fråga, hvar ni
tinner sådana?
— Nej, de är sällsynta, jag vet det,
sade hon.
— Ni har väl hört, hur siameserna beler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
