Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Hattnålarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HATTNÅLARNA 175
att jag är lyckligare nu, än jag skulle varit
om–––-
— Och ändå kan ni påstå, att ni ingenting
har glömt! sade han otåligt.
— Och ni har ingenting lärt, replikerade
hon. Hade ni det, skulle ni veta, att man
måste tro så, som jag tror, för att kunna lefva.
— Jag, sade han tvärsäkert, skulle hellre
hållit min sorg i ära. Jag skulle inte resig-
nerat.
— Ibland tror jag, svarade hon, att man
måste välja mellan två saker. Döda sin sorg
eller dö själf. Ni vet naturligtvis hvad ni skulle
välja? Jo visst. Men ser ni, sorger kan man
få så många af, men lifvet är bara ett och så
dyrbart. Ni är i den perioden af lifvet, då man
tror, att det centrala i ens lif är förhållandet
till en människa. Och om man då mister
denna enda, är det naturligtvis inte så lätt.
Men längre fram upptäcker man, att det cen-
trala är något helt annat — förhållandet till
människorna.
~ Ni anser då inte, att ert lif är förfeladt?
sade han förskräckt.
Det var på den förutsättningen, han byggt
sin anfallsplan, och han blef mycket nedslagen,
då hon småleende svarade:
— Nej, jag smickrar mig med att hysa en
alldeles motsatt uppfattning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
