Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Hattnålarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HATTNÅLARNA 181
— Aldrig. Det sker inga under.
— Jag tycker ni borde märkt af hans
böcker, att lian inte glömt er, sade han. Hans
vackraste hjältinna, det är ni när ni var tjugu
år. Det var hon, som gjorde hans lycka, han
har själf sagt det.
De flögo bägge till, då det ringde, och lingo
bägge samma tanke, som de dock förkastade
såsom orimlig.
Bengt Bengtsson gick för alt öppna, medan
Stefanie med jätteansträngning kufvade en
nervös darrning och for med näsduken öfver
ansiktet.
I nästa ögonblick hördes Evas röst, och
hon kom rakt in i rummet, rödkindad, varm
och strålande och med håret i alla väderstreck.
— Jag har haft en kappkörning med auto-
mobilen och blifvit antecknad, sade hon och
sjönk ner i en stol.
— Jag undrar inte på det, sade Stefanie
torrt. Du ser ryslig ut. Men livad skulle det
tjäna till?
— Jag skall strax gå in i herr Bengtssons
inre rum och sätta om håret, svarade Eva.
Men jag måste berätta först. Det var en herre.
— En herre? sade de bägge andra.
— Ja, en herre med en automobil. Han
har följt oss hela vägen och vi har åkt i alla
möjliga slingringar. När helst jag vände mig
om, var han efter. Det var för roligt. Jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
