Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Den äldre riktningen inom den grekiska astronomien, det pytagoräiska världssystemet samt Kopernikus’ förelöpare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
( FR og re 3 POS Ae dh ke SR
CDAEAT ka BA ek and 0 UL
Ye |
’
BRÖD)
(da
SS
IV
DEN ÄLDRE RIKTNINGEN INOM DEN GREKISKA ASTRONOMIEN. 7
solen och stjärnorna gingo ner vid synkretsen, släcktes de
1 vattnet och simmade sedan rundt omkring jorden för att
därefter ånyo tändas och gå upp på sina gifna ställen.
Från denna barnsliga ansats till förklaring stammar en
fortgående utveckling hos Thales” lärjungar och efterföljare.
Sålunda ersatte Anaximander detta hvalf med ett klotformigt
skal, som från alla håll omslöt den i alla händelser såsom
platt uppfattade jorden. Detta skal förestälde han sig
bestå af genomskinlig kristall och utanför det samma lågo
sol och måne. Såsom ett stort framsteg kan betecknas,
att han tänkte sig jorden utan underlag, fritt sväfvande i
hvila, emedan den, såsom belägen i sferens (= klotets) me-
delpunkt, "icke hade skäl att mera falla åt det ena hållet
än åt det andra". En annan af Thales” efterföljare, Anaxa-
goras, var den förste, som påvisligen tänkte sig himmels-
sferen vrida sig såsom ett helt kring sin axel (rotera),
hvarigenom alla stjärnorna under dygnets lopp kommo att
beskrifva cirklar än öfver jorden och än, sedan de gått ned,
under jorden. Af ett meteorstensfall skall han hafva blifvit
brakt på tanken, att solen, månen och stjärnorna voro da-
nade af samma ämnen som jorden och följaktligen tunga.
Att de, det oaktat, icke nedföllo på jorden ansåg han bero
däraf, att de befanno sig uti en kringsvängande rörelse
kring denna. Från Mindre Asien, där A. tillbrakte sin
första tid, flyttade han sedermera till Greklands hufvudstad”
Aten. Här blef han åtalad för att hafva förnekat gudarnas
imflytande vid stjärnornas rörelser, fängslades och dömdes
till döden, men räddade sig genom att fly.
Innan vi öfvergå till det närmast följande utvecklings-
skedet, som representeras af den s. k. Pytagorärska skolan,
skola vi korteligen anföra hufvuddragen af stjärnornas sken-
bara rörelser på himmelen, sådana som de omedelbart te
sig för oss och som man redan under forntiden hade iakt-
tagit dem. Först och främst ser man, att det stora fler-
talet stjärnor från dag till dag och från år till år befinna
sig i samma ömsesidiga lägen; de äro, hvad vi kalla fiz-
stjärnor, och man grupperade dem för öfversiktlighetens
skull redan i gamla tider i s. k. stjärnbilder såsom de
allom bekanta Stora björnen, Orion o. s. v. Alla dessa
stjärnor hvälfva sig för hvarje dag rundt med himmelen i
vidare eller smärre cirklar. Men ibland dem finnes en
stjärna som icke (för ögat märkbart) rör sig, utan ständigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
