Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Kepler och Newton, himlakropparnas värkliga rörelser och den allmänna tyngden såsom deras orsak
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRIA
STU GORE or RS Sie SPE ER
TRA Ut 9 op age Var SA
RH TR
RN
’
Pr ER
CJ AV vv (MD
SFR PR I
e-
ok
er
de:
fe-
ka
Ott.
ståndpunkt. Han uttänkte en
KEPLER OCH NEWTON. 45
3 det stora hela gälde det, att planeterna likformigt rörde
sig i cirklar kring solen. Undersöktes saken närmare, så
voro dessa rörelser omkring solen behäftade med många-
handa ojämnheter. För att ernå större likformighet
.omordnade Kopernikus genom en enkel förändring det
Ptolemäiska systemet till sitt eget. Härigenom försvunno de
gamla kring jorden beskrifna deferentcirklarna, i det jorden
själf beskref en cirkel kring solen. Men för förklaringen
af de återstående ojämnheterna i rörelserna, måste han
låta hela virrvarret af de efter hand tillkomna småcirklarna
stå kvar. Detta gäller dock blott såsom ett allmänt drag;
ty i själfva värket vidtog han häri åtskilliga förändringar,
hvilka emellertid såsom oväsentliga ej här kunna beröras.
Hufvudsaken är, att Kopernikus kvarstod på den ständ-
punkt, från hvilken man sökte förklara himmelskropparnas
banor genom cirkelformiga och
likformiga rörelser, enkla eller
sammansatta.
Det var Keplers förtjänst att,
efter otaliga misslyckade försök
i samma väg, uppgifva denna
metod att ur observationerna
på planeterna leta sig till de-
ras afstånd från jorden vid
hvarje tillfälle. Med ett oer- ig. 9.
hördt besvär behandlade han
sålunda en mängd observa-
tioner, anstälda af den skicklige danske astronomen Tyko
Prahe. Han beräknade därefter planeternas afstånd och
läge i förhållande till solen, och kunde sedan så att söga
efter naturen afteckna deras banor kring solen på sitt papper.
I3 fann han, att dessa banor voro ett slags långsträckta,
ovala figurer. I början såg det ut, som om de hade formen
af genomskäringen af ett ägg, men fortsatta undersökningar
visade, att de voro s. k. ellipser. En ellips är en figur af
i fig. 9 angifna utseende. Man kan upprita en sådan genom
att med nålar fästa båda ändarna af en tråd i tvänne punk-
ter 8 och Y’ af ett papper, hvarefter man för en blyerts-
pänna öfver papperet, på sådant sätt, att tråden ständigt
är spänd af blyertspennan. Hvardera af punkterna 5 och
S’ säges vara en brännpunkt (fokus) till ellipsen. Måttet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
