Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppfostringsanstalten Sonnenberg af G. Rundgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Anstalten anses fortfarande tillhöra och stå under målsmanskap af
samma välgörande sällskap, som grundat densamma, och styres af en
större och en mindre kommitté. Den senare består af ett antal anstalten
närboende män och utgör anstaltens närmaste högre myndighet, bestämmer
om intagande af gossar m. m. Den större kommittén utgöres af den
mindres ledamöter tillika med ett antal andra från intresserade kantoner
utsedda personer. Den bestämmer bland annat om antagande af
föreståndare och lärare. En af den mindre kommitténs ledamöter
ombesörjer också förandet af anstaltens räkenskaper.
För att vinna inträde i anstalten fordras att eleven — utom att
han är af katolsk bekännelse — 1) är schweizare, 2) är i behof af
sedlig förbättring, 3) ej är under 7 eller öfver 15 år, 4) är kroppsligen
frisk och begåfvad med normala bildningsmöjligheter.
Vagabonder i egentlig mening och brandanstiftare mottagas icke.
För hvar och en erlägges årligen en afgift, som styrelsen efter
omständigheterna fastställer, men som minst bör uppgå till 250 fr. Ett
antal klädespersedlar — uniform användes icke af anstaltens gossar —
skall ock af hvarje lärjunge till anstalten medföras.
Lärjungarna bli kvar till dess målet, sedlig förbättring, anses vunnet,
dock minst i 2 år, eller ock till dess det visar sig icke kunna vinnas. I
regeln utgå de efter fyllda 16 år. Obotligt sjuka, för skolbildning
oförmögna, äfvensom moraliskt oförbätterliga kunna entledigas när som helst.
Till hjälp och understöd för utgångna lärjungar utses för hvar och
en på den ort där han befinner sig — ifall den icke är till anstalten
närbelägen — en beskyddare (“patron“) som åtager sig att emellanåt
besöka ynglingen i fråga, biträda honom med råd, medla vid tvistigheter
mellan skyddslingen och hans husbonde etc. samt underrätta anstalten,
om gossens förhållande.
Dessutom inväljer kommittén “korrespondenter“, som äro till hjälp
och bistånd vid förmedling af anstaltens angelägenheter i olika kantoner.
Såsom föreståndare anställdes vid anstaltens grundande den då
25-årige lärarkandidaten Edvard Bachmann, hvilken ännu 1901,
åtnjutande högt och allmänt anseende, efter mer ån 40 år tjänstgjorde i
samma egenskap. Herr Bachmann är tillika vice president i Schweizerische
Armenerziehungs Verein, en lifaktig och verksam förening af de många,
som i Schweiz äro bildade med liknande syfte.
Den 15 januari 1859 mottogs anstaltens första skyddsling. Det
kan nämnas att herr Bachmann på dagen 40 år därefter hade glädjen
från denne sin f. d. elev mottaga ett vänligt hälsningstelegram.
Anstalten började med ett antal af 6 elever, hvilket efter hand ökades så,
att den från och med år 1868 städse haft 50 à 54 skyddslingar,
d. v. s. så många som det varit möjligt att rymma i de icke särdeles
vidlyftiga lokalerna.
För besökaren företer anstalten i sitt yttre, med undantag af
byggnadernas dock icke öfverdrifna storlek, just ingenting som skiljer den
från en vanlig schweizisk landtgård med ett par hvitrappade hus och
behöfliga ekonomibyggnader. Och detta var i allmänhet förhållandet
med de å landsbygden belägna uppfostringsanstalter jag var i tillfälle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
