Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Religiösa ämnen - Religionens innersta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Religionens innersta
I.
Många hålla före, att religionen i stort sett tillhör det
förflutna, att framtiden kommer att besegra den — med eller
mot människornas vilja — såsom ljuset alltid besegrar
mörkret. Senare tiders religiösa rörelser eller "väckelser" —
kyrkliga eller utomkyrkliga — äro, säger man, endast de döende
idéernas krampaktiga försök att in i det sista haka sig fast
vid livet. Det träd som en gång var ett friskt och mäktigt
vårdträd är nu ihåligt och alltigenom förmultnat, och det
förmultnade måste en gång falla.
Men ha de rätt, de som så tala? Jag tror, att de ha rätt i
en mening men orätt i en annan. De ha rätt, när de säga,
att även gudarna måste dö, att även religionerna måste
upplösas. Men de ha orätt, då de förmena, att själva Gudsidén
är dödsmärkt och Religionens kärna förmultnad. Med andra
ord: jag tror, att de tala om ting som de icke förstå, och att
de därvid förväxla form och innehåll, symbol och idé, sken
och verklighet.
Vad är då religionens väsen och kärna? Religion är tron
på en gud eller på gudomliga makter, säger man, tron på
ting som äro högre och mäktigare än vi själva. Den ene gör
definitionen trängre, den andre vidare, men alla tala de om
"tro". Med tro mena de i regel att hålla något för sant. Men
’234
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
