Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kulturkritik, bildningsfrågor - Naturen som uppfostrare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Naturen som uppfostrare
Alltid då fråga är om uppfostran, om bildningen, tänker
man först på böckerna, det skrivna och tryckta ordet. Att
"bilda sig", det blir detsamma som att läsa. Det är ju också
naturligt. Ty vad människor velat, lidit, tänkt och erfarit,
det finns ju i stora drag uppsamlat i böckerna. I böckerna
kan människan därför hämta väckelse och riktlinjer for sin
utveckling. De bära bud från människa till människa, från
själ till själ. I böckerna och i konsten möta vi naturen, livet
och verkligheten, sedan det passerat en människosjäl, det har
slagit genom en tankens sikt, fått ett hjärtas elddop.
Människan är ett bräckligt ting, men hon bär dock i sig något
av, om jag så får uttrycka mig, koncentrerad gudomlighet,
detta något, som gör att hon — som Tegnér säger —
kan skåda tingens inre väsen,
ej vad de synas men vad de betyda —
och detta är det ju även som böcker skola lära oss.
Men böckerna ha ej alltid något att ge. De äro allt för
ofta intetsägande och värdelösa. Man kan aldrig utan
förbehåll uppmana vilken människa som helst att läsa böcker;
kanske går hon åstad och skaffar sig just de dåliga, värdelösa
’354
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
