Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Personligheter - Minnen av Dan Andersson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dan Andersson var nog revolutionär, men hans problem
var först och sist metafysiskt. I Sveriges yngre litteratur
var han den, som med den största energin och den djupaste
förtvivlan upptog sökandet efter "den borttappade Fadern".
Var han kanske den siste rentav... ?
Att han inte var alldeles fri för vad som i allmänhet kallas
vidskepelse, märktes nog på och mellan raderna i hans
böcker. Även vid personliga samtal, kom detta tydligt fram, fast
man inte alltid var säker på hur pass allvarligt han menade
det. Han hade — som väl ingen annan modern diktare —
mycket av ortodox kristendom i blodet. Tron på helvetet
t. ex. blev han nog aldrig riktigt fri ifrån. Och i fråga om
"spöken", varsel och dylikt var han nog innerst en troende.
Han berättade ofta vad vi kalla spökhistorier med ett
underligt allvar och frågade vädjande vad åhörarna trodde om
saken. Drömmar tillmätte han naturligtvis stor betydelse. Han
berättade ofta en märkvärdig dröm han haft: en gammal
vithårig präst kom fram till honom, lade händerna på hans
huvud och sade honom, att "inom ett år skall du vara
befriad från detta helvete". Den drömmen gick dock icke i
uppfyllelse.
Han hade ett starkt, om än mödosamt tillbakahållet, begär
efter sympati, ville gärna berätta om sig själv. Men ofta
stannade han plötsligt till, fick en min av oändlig trötthet
och man såg hur frågan drog över läpparna: begriper du
egentligen något alls av det här?
För min del var jag nog, åtminstone första tiden, bara ett
frågetecken för honom. Men han bemötte mig med en viss
beskyddande sympati, dock utan nedlåtenhet. Åtskilliga
gånger var jag med honom till hans hem i Gräsberg, råkade
hans tysta, vördnadsvärda föräldrar och hans bror, som all-
’391
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
