Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Personligheter - Maxim Gorki
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gorkis verk. Mitt i det tjockaste mörker kan plötsligt en stråle
bryta in, något av naiv förundran, något av outsägligt
medlidande, och skänka även den mest förhärdade ett
förhärligande skimmer.
Det är i en av hans historier en man som berättar hur han
en mörk natt — "mörk som ett människohjärta" — ligger på
lur för att råna en köpman. Han ligger dar lugn och bara
väntar, tycker sig redan ha pengarna som i en ask. Då
kommer det någon, men han ligger där fast besluten att inte låta
överrumpla sig. Men det är en kvinna, hon kommer
snyftande, kommer tätt invid honom och plötsligt skriker hon till:
"O, min älskade, varför gjorde du mig detta!" Hon kastar
sig ner på marken och alltjämt stönar hon hj ärtslitande sitt:
"varför? varför?" Och så — det är "rånaren" som berättar
— "på en gång trädde månen fram ur molnen och sken så
klart att jag blev riktigt ängslig. Jag stödde huvudet mot
armbågen och såg på henne... Och då, broder, gick alla mina
planer och avsikter åt fanders! Jag blickar dit och får
hjärtklappning, när jag ser att det är en helt ung flicka, nästan
bara ett barn, ett fint litet ansikte och små lockar kring
kinderna, och hennes stora ögon blickade så sällsamt, och hennes
späda skuldror skälvde och skakade... Och ur ögonen
droppade stora tårar, den ena efter den andra. — Då blev jag
alldeles överväldigad av medlidande, bror lille."
Han går fram till henne — skrämd spärrar hon upp
ögonen, hon vill vara i fred, hon hade kommit för att dränka
sig. Men han talar till henne länge och ömt och allvarligt,
han vill få henne att avstå från sitt beslut. Och slutligen tinar
hon upp, hon småler och kysser honom på pannan: "Också
ni, min vän, är olycklig, liksom jag! Inte sant?" Han följer
henne hem och hon berättar honom sin historia. Hennes far
’432
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
