Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han fram över raserade snö fästningar och drev fienden på
flykten...
Annars lekte han helst ensam, då han fick finna upp allt,
alldeles som han själv ville. Ljungheden blev hans käraste
tillflyktsort, där hade han fritt spelrum ooh trivdes
förträffligt. Han anlade städer där, byggde slott och kyrkor, bröt
vägar genom ödemarkerna och utfärdade lagar och påbud,
allt efter som det föll honom in. Dessutom samlade han
märkvärdiga stenar, fågelägg och annat, förde bok över
väder och vind, över blommornas skiftningsrika liv och allt
möjligt, som han lade märke till. Det var förunderligt, hur
mycket det fanns att roa sig med och vad världen var stor
och rik. När den inte var skrämmande, så var den
högeligen lockande.
I sina lekar och påhitt var han lycklig, säkerligen lika fullt,
som det bortskämda rikemansbarnet, vilket har allt vad det
» kan önska sig av leksaker. Och inte led han — medvetet
åtminstone — så mycket av fattigdomen i hemmet i och för
sig. Visserligen var det ibland så knappt med maten, att
han måste gå hungrig hela dagar igenom — när han blev
större drog han sig till minnes tillfällen, då han gick ute i
backarna och letade efter äppelkart eller slånbär för att stilla
sin hunger med. Men han var van att taga dagarna som
de kommo, och det var blott, när skolkamraterna begabbade
hans fattigdom och hånade hans tarvliga matsäck, som han
— 75 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
