Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
industrimässigt. Och det forcerades till ytterlighet. Särskilt
fram på höstsidan, då arbetstillgången minskades, visste
arbetsgivaren att pressa sina arbetares prestationsförmåga till
det yttersta. Vad som under högsäsongen godkändes med
nöje renderade avsked fram emot hösten. Det hände att
mästaren eller verkmästaren stod med klockan i handen, för
att kontrollera hur fort ett arbete skred fram, och den som
inte presterade tredubbelt mot det normala, fick gå. Sten
blev aldrig kvar bland de sista på valplatsen, hans
yrkesskicklighet blev aldrig överdrivet stor och under närgången
kontroll kunde han helt enkelt icke arbeta. Det var ingen
annan råd än att ge tappt och med så friskt mod som möjligt
möta vinterns besvärligheter. Tusende andra drabbades ju
av samma öde. Då våren kom, visste de knappast själva,
hur de dragit sig fram genom vintern. Många gåvo sig ut
på tiggarstråt i landsorten, en del kunde få arbete som
expressbud, andra blevo tidnings försäljare eller fingo då och då
någon dags tillfälligt arbete med att skotta snö eller bära
kring reklamaffischer. Allt försöktes. Sten fann en knapp
och ojämn utkomst genom att lämna bidrag till
arbetarbladen.
Under dessa båda år levde han alldeles ensam i
huvudstaden, utan något förtroligt umgänge. Han blev skyggare
och skyggare och kände sig snart som en, vilken i en ynklig
liten båt driver omkring på det ödsliga havet utan att se
— i 145 —
Jandel. Den tr&nga forten.
10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
