Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
land åt något håll. Hans horisont vidgades, nya tankar togo
fäste i honom, han trängde allt djupare in i böckernas värld
och han kom att känna sig själv så liten och löjlig.
Så kände han sig alltid bland människorna. Vad hjälpte
det honom att han kunde rimma, att lian ’hade läst
Shak-%
speres dramer och visste vad riksdagsmännen hette i alla
Sveriges valkretsar? Det hjälpte honom icke ens, att han
försökte vara vänlig och gå ur vägen för alla, när han alltid
gjorde det på ett tafatt sätt och aldrig kunde tillägna sig
det självförtroende som erfordrades. En tjuv eller för
falskare kunde få sina synder försonade och förlåtna, bli
ansedd och upptagen bland människorna som kamrat och
jämlike, men tafatthetens synd kunde man aldrig bli fri ifrån.
För den fanns ingen förlåtelse, endast — på sin höjd —
medlidande — medlidandet, som han avskydde och hatade.
Överallt tyckte han sig märka, att människorna funno honom
löjlig och ingenting tilltrodde honom.
Vad var det också med hans begåvning, som han under
de tidigare ynglingaåren hade trott så visst på? Ju mer
han läste, desto mer kom han att misstro den. Han hade
samlat några av sina dikter och fått dem utgivna på
Ungdomsfanans lilla broschyrförlag, men ingen hade tagit notis
om dem, utom förbundets egen tidning och ett par
arbetarblad till, om han inte skulle räkna ett uppspelt kåseri på en
halvspalt i en borgerlig tidning. Det var allt. Och han
— i 146 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
