Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Modern sände, i glädjen över sonens hemkomst återbud
till de ställen, där hon de följande dagarna skulle varit
och arbetat och Sten hade heller inte många ärenden ut i
bygden. Hans gamle vän Oskar Hallberg, som han annars
velat besöka, hade rest bort på arbete för sommaren. Sten
kände det befriande, att vara borta ur stadsvimlet, han vilade
ut och kom i jämvikt. Och det var roligt, att sitta här
och höra modern tala om sitt, fast han hört det mesta av det
hon hade att säga, många gånger förr. Förut, under
uppväxtåren, hade han sällan gett sig tid att lyssna till henne,
och han hade nog mött hennes enkla tankar och gammaldags
föreställningar med ett visst medlidande. Nu var det inte
längre så. När han nu såg hennes böjda gestalt och fårade
ansikte och lyssnade till hennes ord, tycktes det honom, som
hade själva den gamla karga heden fått en röst fylld av en
omedveten och djup vishet. Det var ett hårt, långt
träldoms-liv som talade, själva den bekymmer fulla, ödsliga
fattigdomen själv.
Den gamla talade om sitt liv och om alla de gamla
minnena, och hon berättade om, hur det varit hemma sedan sist.
Och med ungdomlig vetgirighet utfrågade hon sonen om det,
som hon inte kände till, om det som hände ute i världen och
det som stod i böckerna. Hon hade följt med tiden, så gott
hon kunnat och förstått. Hon visste att jorden var rund och
att stjärnorna kunde vara bebodda världar. Detta med stjär-
— i 195 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
