Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han hade tillbringat en sommar i det stora tysta
skogslandet uppe i norr, och varje dag där uppe hade varit honom
som ett blad i en bok, full av sol och lek och underbara
händelser. Hela sommaren hade doftat av vårbrodd och
honung, om än sötman långt ifrån varit oblandad. Bekymrens
oroliga vindar hade fläktat kring idyllen och den spänning,
vari den skygge poeten alltid kom i förhållande till
människorna, hade hjälpt till att hålla den frisk.
Nu efteråt var det särskilt två kvällar från den tiden, som
stodo sällsamt levande för hans minne. Den ena var den
kvällen, då han först hade råkat Angeli, som nu var hans
hustru. Han mindes hur skymningen doftade av linnéa och
jungfru marié halm och hur den nedgående solen öst ut sitt
guld över de fjärran åsarna i väster. Han hade varit ute
och vandrat i skogen uppe på bergsluttningen där han bodde
och kommit till en liten bäck, som letade sig ned mot dalen,
en av dessa friska bergbäckar, dit allt det vackraste, som
skogen har, tyr sig hän. Här och där tycktes den liksom
taga slut inne i de mörka snåren, övertäckt av nedfallna
trädgrenar och övervuxen av mossa och fräkenört, meri
plötsligt blänkte den till i ett klingande fall längre ned och
störtade sig med dubbel iver utför branterna. Sten hade böjt
sig ned och druckit av det klara, kalla vattnet och så hade
han följt bäcken ett stycke utför. Här och där blommade
ögonljuset, den enblommiga pyrolan, efter de snåriga strän-
— 209 —
Jandel. Den trånga forten.
11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
