Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kunde anses nödvändig för ett lyckligt äktenskap i våra
dagar.
Visserligen blev det ofta ett leende med sammanbitna
tänder. Bekymmer och förödmjukelser voro från början trogna
gäster. Från Angelis fosterhem kommo jämrande och
ömkande brev — det var ju klart, att hon satt och led nöd, och
en vacker dag var naturligtvis hennes unge äventyrare
försvunnen. Men de båda unga ville ingenting ha ändrat, när
blott världen lämnade dem i fred, voro de lyckliga nog.
Emellanåt reste Sten in till huvudstaden för att lämna
manuskript och kom tillbaka med pengar nog för en veckas
uppehälle, såvida inte hyra eller ved skulle betalas, eller de
föllo för frestelsen att köpa för mycket böcker. Det var
dagar och nätter, då Sten låg som slagen av självförakt och
förtvivlan, men bakom allt detta var det många lyckliga
stunder av barnslig glädje, förväntan och förtröstan. Om
Lyckan velat taga gestalt och stiga ned för att utmärka var
hennes kära bodde, så hade hon säkert inte gått förbi den
gården, där Sten och Angeli hade sitt hem... Tiden flöt
undan och snart hade Sten också en liten son att ansvara för.
Och om än tillvaron alltfort var lika bister som vanligt, så
kände han sig likväl mera rotfäst i livet, än han förut gjort.
Han kände växandets vällust, han pressade sig framåt tum
för tum.
— i 212 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
