Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sedan han upplöst anknytningen med den politiska rörelse,
han tillhört, hade han dock, till en början, fått det sämre
ställt än förut. Bland de revolutionära arbetarna var hans
namn känt och deras tidningar hade beredvilligt lämnat plats
för vad han skrivit. Särskilt hade redaktör Lundmark sökt
uppmuntra och stödja honom. Men nu var han en
fanflyk-ting. Och när han i en tidningsartikel motiverat sin
förändrade åskådning, hade den ledande partitidningen rent ut
stämplat honom som en lycksökare, den där sträckte sig efter
borgarnas gunst. Utanför den revolutionära kretsen var han
okänd och han hade inga bekantskaper bland de kulturella
att stödja sig på.
På våren kom hans diktbok ut, men den väckte intet
synnerligt intresse. De revolutionära funno den tam och tom
— här var inga fanfarer, inga förbannelser över samhället,
clet var, sades det, idel "borgerliga dikter". En poet hacle
blivit trött och ledsen — det var intet ovanligt. De
"borgerliga" däremot funno den i allmänhet inte nog ledsen. Den
veka livstro varom boken vittnade, hade — som han strax
fick veta — sin grund i ett alltför svagt temperament, det
var förvånande hur litet denna unga poet hade upplevat av
livet, enkannerligen av dess mörkare sidor. Här var en
harmoni som var mycket lättköpt och hade föga med
verkligheten att skaffa. En kritiker i en stor tidningen"ådagalade
dock en viss syrlig sympati i sitt omnämnande av boken;
— i 213 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
