Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kade som i kramp. Allt det vidriga i hans livsöde föll över
honom, hela tillvarons tarvlighet och simpelhet,
fattigdomens råa, brännande helvete, där även lidandet mister sin
glans och blir smutsigt och dumt. Han kände samma känsla,
som han i barndomen känt efter uppträdena i hemmet. Han
fick kväljningar.
Ju mer han tänkte på allt, desto mer upprördes han. Han
gick ut; det duggregnade, men han tyckte, att själva regnet
var klibbigt och smutsigt. Han kunde inte bli lugn. På
hemvägen gick han förbi antikvariatet, där hans Shakspere
hälsade honom i fönstret, och när han kom intill sig, lade
han sig och brast ut i hysterisk gråt. Hans hustru var nu
åter lugn och ljus, hon ville intala honom tröst.
— Vad var det du fick för brev i dag, du fick ju brev?
Ja, visst. Han hade ju fått brev... Han letade fram
dem ur fickan och öppnade dem. Det ena innehöll ett
refuserat manuskript och det andra var från hans gamle vän
och kamrat Oskar Hallberg, stenhuggaren där hemma. Han
hade läst den artikel, som Sten låtit publicera emot sitt gamla
parti. "Och aldrig kunde jag tro", skrev han, "att du Sten
skulle komma därhän, du som var så ivrig och höll dig så
säkert till den rätta sidan. Men det är så, när man fått det
bra och kommit sig upp, då sparkar man gärna undan stegen,
som man klättrat på ..."
Jaha! Det var så det...
— i 217 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
