Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Under vårstjärnor (1920) - Tidsdikter - Kyrkan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KYRKAN.
1 vå spiror sträckta mot höjden ur stadens vimmel.
Två annar ur mörkret räckta mot stjärnfull himmel.
Jag går och går .. .
Febrigt mitt törstande hjärta i bröstet slår.
Jag vill se ljus brinna i flammande dyrkan.
Jag vill se glansen i ögat hos en som har tro,
som genom ångest och skärseld nått hel, djup ro.
Sakta jag öppnar en port och går in i den gamla kyrkan.
Ljus blänka från höga valv med kall glans.
Sömnigt skorrar en orgel sig hes någonstans ...
Människor sitta i livlös slöhet med knäppta händer.
Men elden som tänder? —
örnklon soin djärv griper tag i de sömnigas själar,
anden som gjuter in frihet hos krypande trälar,
blixten, som splittrar och handen, som helår igen,
var är den? —
1s1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
