Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Under vårstjärnor (1920) - Tidsdikter - Kyrkan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Prästen står fram: »Halleluja — Kristus är konung!
— Här en bit socker åt dig och åt dig en sked honung! —
Våren förnöjda i Herren och glädjen er, bröder,
alla sora tjäna hos honom han rikligen föder.
Hit till sin kyrka han samlar de kära små 1 aminen.
Amen.»
Men var var hammarn, som svängdes mot tidens elände,
flamman, som skoningslöst lyste och gisslet, som brände
sovaren, tigaren, svikaren?
Prästen var här i ornat, men profeten, predikaren? —
Var såg jag blicken med glansen från havsdjupets flöden,
skaparn, som reste sin segerstod stark över döden,
vändande fasan i lycka och nesan i ära?
Prästen var här, men var var förkunnarn av stjärnornas
lära? —
Händer av vana knäppta ... En unken och gravlik lukt.
Kalkade väggar... Hjärtan fulla av mögel och fukt.
Inte en levande själ och inte en blick på spänn.
— Sömnigt blinkande ljus .. . och nu snarkar orgeln
igen ...
Jag rusar ut från allt — jag är dock ingens träl,
jag kan ej sova, jag vill ha rymd kring min själ.
Jag kväver ett skärande skri: O riv ner! Riv ner!
Inte en fläkt av ande — allt är blott ler.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
