Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Under vårstjärnor (1920) - Tidsdikter - Kyrkan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ute på gatan böljar det eviga sorlet fram.
Från festligt upplysta krogar strömmar musik och glam.
Jag går och går. . .
Larmet från cirkusbaracken långt nere ifrån mig når.
En stank av förruttnelse möter mig överallt.
Tiden är sjuk och ingen sälta finns kvar i dess salt.
Högt skriker jag till
och hejdar en mänska ur hopen: »Vad är det ni vill?
Vad söka ni här i larmet, om ej att glömma
den ångestens bägare alla ha dömts att tömma?
Stjärnorna skåda i sökan på er, och ni stirra mot jorden.
Vindarna ropa — ni larma blott högre vid borden. —
Vad vilja ni? — Glömma! Ja, glömma den gnagande
ledan.»
Han stirrade häpet på mig: »Än sedan ... än sedan ...»
#
Jag sluter min blick och jag ser tor min inre syn
två armar ur mörkret sträckta upp emot skyn.
Två armar — två armar
räckta från jorden, som ängslas och skrattar och larmar.
Det flyger en storm på väldiga vingar hän
och tystar de muntras skratt och de drucknas skrän.
Det flammar en eldskrift på nattligt mörkt firmament.
Det öppnas en dörr till stjärnornas land på glänt...
183
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
