Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det stilla året. Blad ur dagboken (1923) - Du går runt - Varför jag har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Var och en blir stor genom sin kärlek; ingen sann tro,
ingen levande gärning finnes utan kärlek. Ju mera
kärlek, ju mera verklighet. Därför är du i sanning den
abstrakte, och du har dina bröder i alla läger, överallt
där man förskansar sin mänskliga intighet bakom en
lära. De som ha levat mest konkret, mest i sak — det
är mänsklighetens stora svärmare. De ha icke levat på
teorier, icke »i molnen», utan de ha gjort nuet levande,
de ha varit sanna.
Varför jag har dragit mig hit till denna tysta och
avskilda by? Jag vill gå igenom en skola här, jag vill
leva här för att lära.
Andra draga sig till kulturens brännpunkter och göra
resor i främmande länder för att därigenom påskynda
sin utveckling. Jag vet, att också detta har sitt värde,
och ibland händer det nog, att också jag längtar ut i
vimlet, längtar att höra främmande tungor tala, att se
verk och landskap, som jag aldrig sett. Men för detta
är jag icke färdig än, allt bör ha sin tid.
Här har kulturen ännu icke satt många märken,
egentligen är det endast tidningarna, som mera påtagligt
påminna om dess tillvaro, men själv läser jag sällan någon
av dessa. Jag har annat att tänka på, har icke tid.
Annars finns här egentligen allt — allt som är
nödvändigt för att lära känna livet och verkligheten. Solen
går upp och ned, månen tillväxer och avtager, och
årstiderna växla med regn och solsken, frost och snö. Här
108
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
