- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 2. Vägledare. Det stilla året. Den trånga porten /
113

(1940) [MARC] Author: Ragnar Jändel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det stilla året. Blad ur dagboken (1923) - Moder, jag sitter

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

vilka årens lidande ha skurit i ditt ansikte, nu började
slätas ut, du blir allt ljusare, och ditt sinne är lekfullt
som ett barns.

Det var något av drömmerska och sierska i din natur,
du hade en rik fantasi och en ömtålig skälvande känsla,
men du växte upp till en tjänarinna åt alla. Man sade
»kom», och du kom — det föll dig aldrig in annat, än
att det just var du som skulle komma. Du förolämpades,
du trampades ned, du fick liten lön för allt du gjorde.
Mitt i den kallaste vintern gick du till handelsboden med
din tunnslitna schal och bad ödmjukt att få sätta den i
pant för en kaka bröd...

Men då jag sitter och ser på ditt lilla vita ansikte,
moder, glömmer jag nästan bort allt du lidit. Och jag
tänker i stället på ditt sinnes osårbara oskuld, vilken
livets brutalitet icke kunnat råna, dina friska, barnsliga
funderingar över tingen, dina vackra drömmar, som du
ibland berättat mig. Du brukade fordom drömma, sade
du, att du var så lätt, att du hade en ny och lättare kropp
och svävade över allt utan att känna tyngd. Den drömmen
återkom ofta, den var dig särskilt kär, och du har redan
kommit att äga mycket av dess lätthet.

Du har aldrig gått i någon annan skola än livets egen,
men till ingen lyssnar jag så gärna som till dig. Jag
tycker oin dina famlande tankar, du måste treva dig
fram helt sakta, du har svårt att finna de rätta orden
och får inte riktigt med allt. Men dina ord äro dina
egna. Man måste se på dig, då du talar, ty i ögat, i hela
uttrycket ligger det outsagda och skälver.

Så har jag ofta suttit och betraktat ditt ansikte,

Jändel: Skrifter II

113

3

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:01:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jrsamlade/2/0121.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free