Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det stilla året. Blad ur dagboken (1923) - Moder, jag sitter - Det börja sakta våras - Att leva är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
moder. Jag tröttnar aldrig därpå — där stå många djupa
ord skrivna, och för varje gång hittar jag något nytt.
Det börjar sakta våras.
Snödropparna ha slagit ut, och lärkan har kommit;
överallt porlar och droppar det, och ljuset faller så
underbart vitt och klart över marken.
Jag är glad under dessa dagar. J ag känner varken leda
eller ångest eller bedrövelse. I denna vårliga oro stillnar
mitt sinne allt mera.
Jag älskar denna dager över marken, jag älskar lärkans
klingande spel och den lilla snabba bäckens glada,
färglösa sång.
Jag känner hur allt detta hemlighetsfulla som är
strömmar i en guldklar källåder genom mitt bröst. Det
är varken lidande eller fröjd — allt detta har upptagits
och förvandlats i detta enda som är och som är bortom
alla namn och tankar.
Jag insomnar lugnt om kvällarna, lik barnet och den
tanklöse.
Att leva är att ständigt befinna sig på upptäcktsfärd.
Vi läsa med spänning om en vetenskaplig expedition till
en outforskad trakt, men glömma bort att vi alla äro —
114
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
