- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 2. Vägledare. Det stilla året. Den trånga porten /
117

(1940) [MARC] Author: Ragnar Jändel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det stilla året. Blad ur dagboken (1923) - En yngling berättade

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

en natt på tusen år», påminner oss en god tänkare, »hur
skulle ej människorna tro och tillbedja och under många
släktled bevara minnet av den Guds stad man skådat.
Men nu framträda dessa skönhetens sändebud varje natt
och upplysa världsalltet med sitt allvarsmanande leende.»

Så också med blommorna. Hur ogästvänlig, hur stum
skulle ej jorden vara utan blommor! Eller om de
blommade endast en sommar under vårt liv — vilket under,
vilket äventyr! Hur skulle vi ej vänta, hur skulle vi ej
glädjas med blomningstiden och sörja med förvissnandet.
Hur skulle vi ej ge akt på varenda skiftning, varenda
tilldragelse i blommornas värld. Och hur skulle ej bilden
av den sommaren stråla för vår erinring under den långa
döda tiden. —

Jag vet väl att intet, djupast sett, är så, som vi
förnimma det, jag vet nog att den lärde gärna ler och ser
en »inbillning» i all skönhetsglädje. Men betyder icke
varje vår »inbillning» något, betyder det intet, att det
ena tinget talar till oss så, det andra så?

Allt vad våra sinnen uppfatta, det är form, det är sken.
Men allt detta sken bär ett vittnesbörd om det sanna,
som ger skenet dess kraft, och varje ting är ett ord, en
symbol. Ansiktets renhet vittnar om hjärtats renhet och
hjärtats renhet om det outsägligt rena. Det sant verkliga
ligger icke öppet för oss, men världen är oss en lärobok,
som vi skola älska och icke misstro.

Det är något änglalikt hos blommorna. De äro, klarare
än något annat, det renas och ädlas sändebud till jorden.
Och varje blomma omsluter sin särskilda hemlighet med
sina kronblad.

I allt det bästa — det må vara människor, tankar eller

ii 7

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:01:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jrsamlade/2/0125.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free