Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det stilla året. Blad ur dagboken (1923) - Vet man hur - En yngling berättade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vet man hur en människa förhåller sig till döden, då
vet man mycket om henne.
Den som aldrig svindlat inför dödstanken, han har
heller aldrig överblickat livet. Han kan vara lycklig som
ett barn eller olycklig som en galerslav, men han lever
icke i det medvetet mänskliga. Den som ständigt lever
under dödstankens tryck, han är en fridlös, en som intet
äger. I hans öga är ännu icke mycken kärlek, hans hand
kan ännu icke smeka. Men den som har övervunnit
döden, han är stor. Han vet, att han är hemma varhelst
han än går, han vet var Gud bor.
Jag har ännu icke övervunnit helt, allt skall ha tid.
Men förtroendets, förtröstans blomma har slagit rot i
min själ.
Allt börjar synas mig mera naturligt, mera
självklart. —
En yngling berättade mig en gång med hemlighetsfull
hänförelse, att han »upptäckt blommorna». — En
besynnerlig upptäckt, kan man tycka, ty vem ser icke
blommorna?
Men sanningen är, att de flesta människor icke se dem
— de se och se likväl icke. Mången lever kanske ett helt
liv igenom utan att en enda gång känna en innerlig
glädje över att det finnes blommor. Därför har
människohjärtat gjort en erövring den dagen, då det upptäckt
blommorna...
»Om stjärnorna blott uppenbarade sig för oss under
116
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
