Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det stilla året. Blad ur dagboken (1923) - Även till denna - Jag älskar jorden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
berget, och den kan ingen rubba. Men han tror blott, så
långt hans erfarenheter och tankar räcka till, han är
inte steril och självtillräcklig utan lämnar plats även
för nya erfarenheter.
Han är nog litet filosof också i obevakade ögonblick.
Åtminstone har han en rörande vetgirighet och en varm
kärlek till böcker. Hans böcker äro inte många men
heller inte ensidigt valda, och jag vet att han håller dem
heliga och dyrbara, om de än ha flottfläckar på pärmarna
och märken efter smutsiga fingrar på bladen. Jag vet,
att han läser långsamt och med möda, han läser för att
få veta något. Jag vet, att han ibland sitter uppe till
långt ut på nätterna och arbetar sig igenom sida efter
sida.
Ty då jag går förbi hans boning någon sen kväll, ser
jag alltid, hur hans lampa lyser emot mig uppe från
sluttningen. Det är dock som ett vakande öga, det lilla
ljuset där uppeifrån. Hell dig, broder, säger jag tyst
för mig själv, ditt ljus är en punkt i kulturens ljusring,
du hör verkligen till dem, som bygga upp världen efter
förmåga. Inte för den läras skull som du bekänner, men
för ditt trofasta arbetes skull, för din anspråkslösa
hängivenhet, för ljuset, som lyser genom natten uppe från
ditt fönster.
Jag älskar jorden, såsom jag älskar mitt barndomshem.
En gång trodde jag, att jag aldrig ägt ett hem, och den
tanken smärtade mig ofta. Minnet av ett hem, det är
124
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
