- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 2. Vägledare. Det stilla året. Den trånga porten /
125

(1940) [MARC] Author: Ragnar Jändel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det stilla året. Blad ur dagboken (1923) - Jag älskar jorden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

dock en skatt, en sparad glädjesumma. Då jag blev äldre,
förstod jag, att också jag ägde en sådan skatt; i minnets
börda hittade jag omsider en liten dold pärla.

Jag älskar jorden, jag gläder mig mera åt den för
varje år som glider bort. Den ser inig nu så vänligt
inbjudande ut —: god att leva på — god att gömmas i...

Det har varit tider, då Döden stått mig så nära och
synts mig så skrämmande, att min kärlek till jorden och
livet snyftat och rasat i mitt bröst. Sedan har jag lärt
mig, att människan måste blicka mot livet och icke mot
döden, att vårt livsproblem framför allt ligger däri, att
göra livet evigt.

Vi skola icke bära dödstanken som en börda, men den
skall smälta in i oss, bli ett med vårt levande, röda blod.
Döden skall icke förlama oss och möta oss i ett hånfullt
grin, utan den skall le mot oss, också den, lara oss att
arbeta och älska. Dess ord skola sänka sig som ett milt
regn över vårt minnes trötthet, vår viljas likgiltighet.

Vi skulle leva som om döden ej funnes, och likväl som
om vi redan i dag skulle do-...

Dock — så lever ingen.

Alla ha vi många ord som borde ha sagts, gärningar
som borde gjorts; alla minnas vi utsiktspunkter, dit vi
borde ha stigit upp och blickat ut.

Om jag nu vore dömd att dö, hur skulle ej min kärlek
vilja spränga mitt bröst, hur skulle ej min tanke stanna
vid gamla kära ställen, hur ångestfullt skulle den ej treva
sig fram till ting och människor som jag glömt bort.
Hur gärna skulle jag ej vilja utbyta de många halvsagda
orden mot de hela, varma, befriande...

125

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:01:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jrsamlade/2/0133.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free