- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 2. Vägledare. Det stilla året. Den trånga porten /
127

(1940) [MARC] Author: Ragnar Jändel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det stilla året. Blad ur dagboken (1923) - Vår by har

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

efterapare. Den Kristusbild han hade i sin själ, hade
han icke själv format, det var en gottköps-Kristus, en
kraftlös avgudabild. Han har gjort ett bedrövligt
misstag i livet, han har aldrig blivit kallad. —

I salen sutto många vanekristna, människor av det
slag, som girigt ty sig dit, där det ställes vinster i sikte.
Jag kände några bland dessa, kände deras närighet, deras
småaktiga vidhängsenhet vid allt världsligt. De måste
framför allt ha ställningen tryggad här på jorden —
och så den eviga härligheten liksom en självfallen
pension ovanpå det hela. Aldrig gå miste om något, alltid
hålla sig framme... Och går man i prästens eller
predikantens fotspår, måste man ju nödvändigt komma
rakt fram till det präktigast dukade bordet...

Det fanns ju också andra på mötet — barnsliga,
uppriktiga kristna, som hade gått dit utan misstro. Jag vet
ej, hur dessa kände sig, då de gingo därifrån — kanske
menade de sig verkligen ha blivit rikare, ej tänkande på,
att det var av sitt eget vin de druckit ur predikantens
annars tomma bägare. Men då jag såg dem där inne,
föreföll det mig, som om de förlorat något av sin lugna
säkerhet och enkla värdighet. Varför gingo de då till
denne yrkeskristne predikant, som hellre borde ödmjuka
sig och gå till dem? Med sin brist på talförhet och all
sin begränsning för övrigt vore de dock var för sig
bättre själasörjare än denne.

Då jag gick hem i den lugna doftande kvällen, tyckte
jag mig ännu höra predikantens skrikande, gnisslande
röst. Han hade skymfat Kristus med allt sitt oväsen.
Och varför också dessa konventionella böner, detta
stönande, detta skrik? Hälsan tiger ju stilla, det är endast

127

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:01:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jrsamlade/2/0135.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free