Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det stilla året. Blad ur dagboken (1923) - Vår by har - Nu blommar jorden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sjukdomen och rädslan som skriker. Då en människa
svävar i livsfara, så ropar hon väl i sin nöd, men då
hon blir räddad, tystna hennes nödrop och hon går tyst
och lycklig hem till sig. Jag tror, att Kristus själv
talade stilla och tankfullt. Eller se på blommorna eller
på träden, hur stilla de äro — lyssna till hela Guds
tysta skapelse–-den förkunnar Guds rike
oändligt mycket sannare och mera gripande än någon
larmande talare. —
Det har talats om en ny sorts kristendom utan Kristus.
Ack, den kristendomen är gammal, gammal. Stundom
undrar jag om Kristus ännu ens har blivit upptäckt. . .
Nu blommar jorden. Nu är det ständig fest. Solen
segrar, livet överflödar. Varje dag ser jag något, som
jag förut aldrig lagt märke till, eller ser något gammalt
på ett nytt sätt.
Då jag har tid, går jag ut tillsammans med mina barn.
Vi göra långa strövtåg än åt ett håll, än åt ett annat. Vi
gå och glädja oss åt den första grönskan och åt allt som
växer och bereder sig att slå ut.
Björkarnas späda grenar lysa emot oss i solskenet,
bofink och lövsångare hälsa oss med glada varma toner.
Allt är ett, det ena talar i ljus och färg, det andra i
sånger.
Jag går och gnolar på en gammal visa:
128
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
