Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det stilla året. Blad ur dagboken (1923) - Nu blommar jorden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag vet mig så fager en appelgård,
en appelgård.
Han blommar så rikt i Guds änglars vård,
om sommaren.
Där växa i ro både bok och lind,
både bok och lind.
Där spela i lönn både rå och hind,
om sommaren.
I vart och ett träd en näktergal slår,
en näktergal slår.
De sjunga vad hjärtat så gärna förstår,
om sommaren.
Ja, det är redan fullt med blommor överallt. I hagar
och lundar blomma soliga ranunkler och stora fjärilslika
lundvioler, på hasselsluttningarna lyser den präktiga
gullvivan, efter bäckens stränder överflödar kabbelekan,
och snart slå också de stora fladdrande svärdsliljorna ut.
Hur vackra de äro alla — ja, hur vacker kan inte till
och med den tarvliga, föraktade maskrosen vara ibland!
Blomvärldens ädlaste barn äro skönast, då de växa
ensamma, men en bondgrann skönhet som maskrosen måste
växa i massor för att komma fullt till sin rätt. Ser man
— som vi i dag — en hög gräsbacke i strålande
förmiddagsljus och alldeles översållad med maskrosblommor,
får man ett överströmmande intryck av sol — en skön
bild, som man gärna kan gömma i sitt minne.
Nu slå också slån och körsbärsträd ut och de ljusa
bokarna ha fått sina kvistar prydda med vackra
blom-rosetter.
129
Jändel: Skrifter II 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
