Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det stilla året. Blad ur dagboken (1923) - I dag hade jag - Varför grubbla vi alltid - Det är gott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och, käre vän, vad vill du egentligen här uppe i våra
tungsinta skogar? Gå till människorna som glamma på
torgen och predika för dem, om du vill. Men du föraktar
allt predikande, emedan du själv var en dålig predikant
i din ungdom ...
Varför grubbla vi alltid, varför äro vi så alltför
medvetna?
Vi äro dömda att vara medvetna, ända till dess vi
ha rätt att vara omedvetna. Vi måste grubbla över oss
själva, ända till dess vi bli goda, vi måste rädas för
mörkret, ända tills vi inte kunna rädas mera. . .
Vårt blod är inte rent, luften i vår själ är förskämd.
Då vi bli rena, då bli vi äntligen trygga. Då leva vi
som blommorna och dö som de. —
Det är gott. Det är stilla. Det är septembertid.
Det finns ingen död, endast liv; ingen hemlöshet,
men ett stort rikt hem. Och det finns ingenting tomt,
endast en större eller mindre grad av fullhet.
Jag klappar på över allt, jag letar mig in i allt. Det
är som om allt vore gjort av samma stycke. Jag börjar
ana något av innehållet i den gamla bekännelsen: jag
lever icke mera jag ...
Luften är hög och blå, kristalliskt genomskinlig.
ISO
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
