Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det stilla året. Blad ur dagboken (1923) - Min moder kommer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Nu mera grubblar jag inte så mycket, svarar jag.
Jag finner allt enklare och mera naturligt nu. Men jag
håller på att leta mig in i allt, och det går inte så fort.
Hon förstår väl inte riktigt vart jag vill hän.
— Du är ung än, menar hon. Du har hela livet kvar.
Jag har mitt bakom mig.
Ja, ja. Du har det bakom dig, men du har det också
inom dig. Tiden har inte runnit bort för dig, så som
den annars gör för så många av oss. Du har förvandlat
tiden till levande liv.
Högt säger jag:
— Du är vis mor, du har lärt av livet.
— Jag — ack, säger hon och ler åter eftersinnande,
jag har ingenting fått lära. Vad vet jag om allt? Det
som ni unga tala om, det får jag stå utanför.
— Du har inte lärt av böcker, det är lika gott.
Böckerna lära en sällan något om hur man skall bära
sitt livsöde, så som du har burit ditt. Du har klarat
dig gott utan böcker.
När du går bort, så går du inte bort spårlöst, tänker
jag för mig själv. Ditt namn står verkligen skrivet i
livets bok — det gäller ju inte om allas. Många leva
länge och dö ändå som om de aldrig hade levat. Det ser
åtminstone så ut. De leva som de fåvitska resenärerna i
Linnés parabel — männen, som skickades till månen
för att utforska dess hemligheter, men som, då de
kommo tillbaka, så föga visste, att de därför »blevo föraktade
och betraktade som ovärdiga gäster». Många har god
tid att lära och fylla oavlåtligt sina silverbägare i
kunskapens brunn, men förbli ändå lika tomma och lika
oförnuftiga. Men de gå väl inte till brunnen av kärlek
156
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
