Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den trånga porten. En utvecklingshistoria (1924) - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bara vi be honom om förlåtelse och vill bättra oss, ser
du. Om edra synder voro blodröda, står där, så kunna
de ändå varda som en vit ull. Det är bara synden mot
den helige ande — den kan aldrig förlåten varda, står
där.
— Hur gör man då, när man syndar mot den helige
ande?
— Ja, det kan jag inte riktigt reda ut för dig, hur
det är, det är inte allt vi kan förstå riktigt, ser du. Men
det menas kanske som så, att när man riktigt förstockar
sitt hjärta och inte alls vill höra talas om varken Guds
ord eller det eviga livet, då syndar man mot den helige
ande.
Det förstod nu inte Sten. Hur kunde en människa
vara sådan, att hon var ond på Guds ord och inte ville
sitt eget bästa? ...
Modern tog sin korg och gick ned till källaren. Snart
kom hon tillbaka igen och bar nu korgen på axeln full
med potatis.
— Jag skulle springa bort till Lars Henriks med en
halv skäppa potatis, sade hon. Säg nu inte det för far,
Sten. Du vet, hur lite pengar han ger mig, och hur väl
jag behöver få nån krona till en klädtrasa åt er.
— Nej då, mor.
— Och så håll dig här ute omkring och spring inte
bort från huset, så är jag snart tillbaka. Lägg in lite
pinnar under trefoten då och då, så att potatisen får
koka.
— Ja men.
Sten såg modern skynda bort sviktande under bördan.
Själv satte han sig i gräset, för att göra kedjor av
204
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
