Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den trånga porten. En utvecklingshistoria (1924) - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
maskrosstjälkar, och då och då sprang han in för att se
om elden, såsom modern sagt.
Mot kvällen kom fadern hem, nykter och vid gott
humör. Han var ovanligt blid och pratsam, han
berättade för hustrun allt vad han hört i gårdarna, om
köp och byten, om frierier och giftermål. Det var mycket
som hände, och Kerstin tyckte, att det var roligt få
spörja något, då man satt så här i ensamheten och sällan
själv kom ut åt bygden.
— Nå, du din lille fnatte, sade fadern och nöp Sten
vänligt i örat, vad har du haft för dig i dag?
— Jo, svarade pojken, på förrniddan har jag byggt
stall åt mina hästar, och sedan passade jag grytan, när
mor var dit upp med potatisen ...
Fadern tittade frågande mot sin hustru och Sten
slog rodnande händerna för ansiktet och sprang ut.
Han kände sig så ensam och så olycklig, som blott
ett barn kan vara det. Han satte sig under den stora
aspen, som stod ett stycke från stugan; löven darrade
och rasslade och stora skalbaggar flögo brummande
omkring den i dunklet.
Gråtande slog gossen båda armarna om stammen och
bad:
— Herre Gud, förlåt mig!
Men det var, som om Gud inte kunde förlåta alla
synder, det var, som funnes det synder, vilka Gud inte
brydde sig om. Vad han sagt till fadern, var ju också
bara sanningen, och ändå tyckte han, att han begått
ett brott så svårt, att värre inte kunde tänkas. Och
likväl hade han inte gjort det med vilja. Det var
besynnerligt detta, men framför allt var det svårt. Han
205
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
